Ännu en dag i mitt liv då det känns hårt varje månad när det börjar närma sig den sista . Alla räkningar skall vara betalda ,att se till att alla mediciner för barna finns hemma . Hålla koll på dietistbesök ,tandläkare eller hur mycket mängd barn nr 2 får i sig . Det känns hårt att säga att jag har en sambo som är en sol och vårare ...I början visste jag inte alls vad det var inte förrän jag fick reda på det av en av mina kära arbetskollegor . Det stämmer ju faktiskt att han är av en sol och vårare . Jag har fått köpt det mesta i detta förhållandet och när avståndet var närmare 57 mil emellan oss så kan jag erkänna att kärleken är blind. I tre års tid snart har jag inte ens ännu fått kommit iväg på en restaurang med honom ...:( Inte ens i Göteborg :(

Jag kan förstå idag hur blind jag har varit att denna killen har faktiskt levt gott på mig ...samtidigt som han verkligen har varit helt oärlig mot mig i vårat förhållandet . Trodde verkligen att han var en reko kille som man bara kunde drömma om ,han var lyhörd och snäll .Han uppfyllde inte riktigt dom kriterierna jag hade hos en kille . Men jag såg något i honom ,något jag inte hade fått på mycket länge ...Det var kärlek ,ömsesidig kärlek ,närhet och en bekräftelse att jag faktiskt duger som jag är .Jag är fin som jag är ... Klart jag dög nog åt honom ,jag var den som försörjde oss allihopa.

Idag ser livet helt annorlunda ut . Denna killen gav upp det han hade i Göteborg och flyttade upp till mig och våran gemensamma son ,tillsammans med mina två barn sedan innan . Jag visste lite hur det här skulle vara ..om jobb och sånt att det kan vara svårt att få tag i nånting .

Jag antar att jag är rätt trött på att sitta och se på att han är en slags hushållerska hemma som donar och fixar . Visst han är en hjälpsam prick ,men det ger ju inte precis mat på bordet eller betalar räkningarna . Jag BETALAR det mesta och får då i sin tur dra in på nånting som tex mina barn behöver för att få det att gå ihop . Jag är familjens överhuvud ,rätt tröttsamt ,då man har en sambo som inte gör sitt yttersta för att söka ett jobb på allvar . Känns som om han är rätt nöjd med tillvaron med att ha en sambo som försörjer honom ,då han inte betalar för hyran eller kan försörja varken hans dotter eller son . Man blir trött ,och jag trodde verkligen att han skulle vara vuxen nog om att kunna prata om det här med mig . Men fanskapet bara börjar diska och dona och stänger lock för öronen när jag börjar prata med honom . 

Jag blir FÖRBANNAD...man har lust att skrika ..UT FRÅN MITT HEMMMMMMMM DIN JÄVEL. Behöver jag verkligen det här ,klarar jag det inte ensam ??? 

Står inte ut med någon som låtsas som om jag inte finns eller ge fan att prata med mig ... Vad gör han när jag inte är hemma ??? Vem pratar han med ,använder han mitt internet för att söka kontakt med andra ??? Man blir nojjig och tror det värsta senariet ...

Jag har en andledning till att jag inte litar på honom ,en anledning på sätt och vis att vara arg ,bitter och ledsen ...Jag är besviken på hans attityd .Sa till honom ..det är du som har gjort bort dig ..inte jag . Du har varit otrogen mot mig med två kvinnor och vid flera tillfällen tom när jag var gravid ...Hatar honom för det ,frågan är kommer jag att kunna leva i det här förhållandet eller är det kört ???

Jag är så arg ,men samtidigt finner jag mig i det här , i hopp om att det (kanske ) blir bättre ...

En sån dag när man vaknar av att en av grabbarna kommer in i vårat sovrum. Simon hade drömt nåt hemskt och ville sova inne hos oss. Det fick bli skavfötters . 4 st i dubbelsängen det kan ju bli lite trångt .

Innan vi somnade på kvällen kom William in och kollade om vi var vakna . Kan ju säga att hans lillebror som då sov vaknade . Kalabalik i sovrummet och ännu en gång en ny nattning. Så imorse sken solen in i sovrummet och hela rummet blev så ljust . Lte piggare blir man ju en aning . Upp för att skjutsa iväg son nr 2 till dagis . Drog på mig det jag hade i närheten ,svarta shorts och en lila tunika med trekvarts ärm  ett par ljusrosa foppisar . Då kan ni tänka er den bilden ni får i huvudet ... Inte direkt en vacker syn , men det här är Skutskär och folk bryr sig inte hur man ser ut . Jag bryr mig inte faktiskt .

En av dagisfröknarna lade märke till min tattuering . Kan tycka ibland var man lite för extrem med att ha så många stjärnor . Hur som hellst inget jag ångrar i allafall . Nu lite frukost i magen skall man ju försöka få i sig . Två barn hemma och en ettåring som har ett humör vid matbordet . Bara det gör en aning stressad . Rätt som det är flyger det mat tvärs över bordet . En pipa som skulle kunna få hörselskadade att börja höra höra igen :S

Får se vad dagen har att bjuda på idag . Blir spännande att se , kanske blir det att åka en sväng till Furuvik för att bada lite . Ha det alla så bra där ute :)