Jag känner en stor frustation just nu ...det hela handlar om ekonomin . Det är kämpigt nog att vara den som sliter dagarna i ända för att få ihop det till mat och hyra och allt annat som barna behöver . Sambo han får inte så mycket pengar ,men jag tycker inte heller att han gör sitt yttersta bästa för att få ett jobb . Jag vet tyvärr inte vad han gör när jag inte är hemma . 

På mornarna vaknar jag med ett jätte värk på händerna och fingrarna ,jobbar på kaffefabriken Gevalia i Gävle. Jo det är ett slitsamt jobb med att suga kaffe från maskinerna och man känner denna doften länge . Man luktar kaffe dagarna lång även helgerna luktar man kaffe . 

Nu tycker jag att det är lite jobbigt då när man skall få hit hans dotter . Det är inte jobbigt när hon är här .Det är bara det att det är jobbigt när det inte finns tillräckligt med pengar från hennes pappa . Då undrar jag bara en sak ...skall jag behöva lägga ut ??? Jag känner ju själv att det hela påverkar ens ekonomi ,även om jag får alla hans pengar och lön . Jag är familjens ekonom och jag betalar räkningar och hyran ...Tomas ger lönen till mig på mitt konto . Men som det ser ut nu är han arbetslös .

Hösten är här och snart kommer även vintern . Barna måste ha skor både ute och inne . Jag behöver en jacka och en ny bh . Blir så jävla irriterad över att känna denna frustation . I 3 års tid har jag fått stått med nästan allt och även nu kan jag känna att jag har det tyngsta lasset . Önskade att det såg annorlunda ut idag . Gräset var inte grönare på andra sidan ,det vet jag nu . Jag hade det ganska bra .Även om jag saknade vissa saker så kompliterade det med andra saker . Jag hade en ekonomisk trygghet .Idag ligger jag nere på botten pga min situation med en sambo som inte har ett jobb . Det känns trist ,ännu tristare när det bråkas om pengar . 

Jag vill så mycket mera ...kunna resa ,kunna unna mig nåt ,mera vuxentid elelr att hitta på med barna . Men det finns inte chans till det .Man får gilla läget ,och kärleks livet den sjunker ...Jag känner ingen glädje just nu ,jo känner glädje när jag ser att mina barn är glada . Det är ren glädje för mig . 

Har varit på fotbollsturnering i Hille med familjen . William och deras lag spelade tre matcher och vann alla . Det var roligt att se hur duktiga dom var och hade kämpaglöd . Min sons första fotbollsmatch och hans pappa kunde inte vara med . Tror William blev en aning besviken över att hans pappa hellre valde att göra något annat . Det har varit lite småkallt och ruggigt ute . Men det är trevligt att träffa andra föräldrar ,det är då man lär känna lite nytt folk . Tyckte faktiskt att det var lite tidigt att kliva upp en söndag morgon som klockan 7 . Men vi stöttar William i det här och åker som en familj för att heja på deras lag . Grabbarna är ute och leker och jag har tagit en tupplur efter vi har kommit hem från matchen . Trött och slut känner jag mig ,men jag vet att det får man tillbaka i slutändan . Väntar in måndagen för att börja jobba klockan 7 på morgon . I fredags jobbade jag kväll och ser fram emot att kunna sluta till klockan 16 en fredag . Barna skall hem till sin pappa redan på onsdag kväll och stannar där tills på lördag vid 16 . Han skulle på fest då och lämnar barna lite tidigare till oss . Det gör inget faktiskt ,jag är så van att ha grabbarna hemma och tycker bara att det är roligt att ha dom här . När dom är borta känns det tomt ,väldigt tomt efter dom . Klockan går idag med och dags att ropa in mina gossar .

Skolade in pojken den 15 augusti och bestämde mig för att skola in honom länge på dagis . Vill ju inte stressa pojken för det är ju inte bra . Man lever i ett stressat samhälle och det är som en ful sjukdom som smyger sig på en . Han är väldigt omtyckt och vissa barn till och med kramar honom hejdå när han skall åka hem . 

Det har varit jobbigt att lämna honom då när jag har hört honom skrika efter oss . Det brister i mitt hjärta när mina barn gråter och man bölar för minsta lilla . Min lilla sockertopp har blivit så pass stor att det är dags att börja på dagis . William går ju i tvåan och Simon har ännu ett år kvar på dagis innan 6-års verksamhet .

Det är nu jag märker hur länge jag har varit borta från jobbet . Det känns roligt att komma tillbaka igen efter så lång tid . Även om det är jobbigare på jobbet än någonsin . Det är det värt för jag tänker inte vara arbetslös . Simon är ute och leker med sina vänner och William är på fotbollsträningen med Tomas . Han skall börja spela match vilken dag som hellst den här veckan .  Det är absolut bra att han kommer ut och gör något och att Tomas kan följa med för han tycker oxå att det är roligt att träna fotboll . Han fungerar som en hjälpledare .

Jobbar på ett ställe där dom gör världens godaste kaffe nämligen Gevalia . Denna veckan börjar allvaret och har fått varit ute på produktionen . Svetten rinner från ansiktet och varmt som tusan . Suga kaffe med centraldammsugaren . Torka och suga samtidigt . Det är ett hårt jobb där man har tid på maskinerna . Vi är fyra tjejer som kommer att jobba tillsammans . Jag förstår inte hur vi kommer att få ihop det för att vi hittar ju knappt . Det finns en tjej som har jobbat där tidigare och hon har jobbat där i 6 år . Hon är den som är mest rutinerad av oss allihopa .

Fötterna värker av dom nya skorna vi fick har man då på fötterna , och rena döden när man tar av sig skorna i omklädningsrummet . På mornarna kliver jag upp med tuppen som 4.30 för att vara exakt . Det enda problemet är att Melvin vill oxå kliva upp vid samma tid och lillemannen börjar inte förrän 7.45 på dagis med Simon . William går i skolan och börjar kl 8 så frukost äter han hemma . Det känns lite ledsamt att lämna barna så tidigt och när jag åker så sover vissa av dom och när jag kommer hem är klockan 17 redan . Tiden bara rusar fort och då  är det bara några få timmar kvar och sedan skall dom i säng . En helt vanligt dag hos Dahlqvist & Palosaari & Thorén. Det var många efternamn i denna familj. 

Min sambo är numera som en hemmafru eller vad man kan kalla det . Han lagar mat ,städar och tvättar och lämnar och hämtar barna . Och jag jobbar . Det är jätte bra att han hjälper till och det är även bra om vi kan fortsätta att kunna konversera om olika saker . Det vi måste bli duktigare på är att kunna handskas med olika problem . Jag är den arga typen och blir jätte arg att man kokar inombords . Det kan kännas som ibland som en tornado inomhus och man slänger dörrar och skåpluckor .Alla är vi olika och det är okay har jag hört att vara annorlunda .