Varje helg samma samma saker ...Hockeyträningar ,sitta hemma och uggla framför den stora platta tv:n . Längtar efter att kunna gå ut och leva lite . Få känna mig lite vuxen men bara lite grann . Bli uppvaktad och göra något på tu man hand . Mitt lilla ego trycker på och känner att jag bara jobbar och jobbar ,tränar för att komma ifrån alla problem . För att få ut av all ilska som har kommit . Tar ut mig på träningarna ,skönt att kunna rensa hjärnan och få ny energi . Känner att deprissionen börjar komma och ångesten . Känns som om någon jävel sitter på en bröst och man inte kan andas . 

Sliter och jobbar ,allt för att försörja min familj . Önskade att någon annan där hemma kunde förstå hur mycket jag gör för dom ,var och en . Alla behövs , alla är bra på sitt sätt . Jag blir deppig och trött att det ser likadant ut varje helg . Inget nytt som händer ,gillar familje livet ,men saknar spänningen och att leva som ett par . Känna lite kärlek emellan . Det kanske inte är som en dans på rosor längre ,och visst inget varar för evigt . Man har en liten bubbla och en fantasi hur man vill att det skall vara . Jag kallar det för en dröm ,drömmen om ett bättre liv . 

Konflikter är något som man skulle behöva jobba på . Han har blivit en aning bättre på att handskas med konflikt . Men det kan kännas att man är alldeles ensam ändå ,det man vill göra är när man är arg är att slå med en jävla stekpanna i huvet på någon . Skulle aldrig göra något sådant ,även om lusten skulle komma . När ilskan börjar komma räknar jag tyst för mig själv ...Men det hjälper oftast inte heller . 

Även jag får lära mig ett och andra saker ,som tex att leva med någon som jag aldrig har levt med innan . Verkligheten smyger sig på en . Då är det en annan femma .Det är då man inser vissa saker ,att man skall vara glad och tacksam för det man har eller hade ... Det går plus minus noll. 

Hur som hellst jag går och tar med min lilla hjärna och stänger den på off knappen och lägger nåt gammalt över mig .